June 21, 2019
En av de mest älskade moderna psalmerna är Ylva Eggehorns "Var inte rädd" (psalm 256) med musik av Lars Moberg. Vid minnesceremonierna vid tsunamin i Thailand sjöng man den när kistorna skickades hem.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken". Så börjar författaren Ylva Eggehorns dikt som hon skrev 1972 och som tonsättaren och kyrkomusikern Lars Moberg tonsatte två år senare.
"Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken."
Första meningen är naivt enkel, men ekar ändå av historiska symboler och religiöst språk. I Bibeln säger Jesus ofta: Var inte rädda.
Den innehåller en spänning. Vad är det för hemligt tecken, vad ska det säga mig?
Det hemliga är något som är dolt för oss, men det är inte farligt - det är istället ett löfte om trygghet.
En psalm som älskas av människor som inte är religiösa eller av människor som tror på en annan Gud. Eggehorns dikt är både öppen och konkret. Lätt att tolka på olika sätt - men - ändå precis. Den handlar om slutet. Döden. Men också om förändringar som inte är så drastiska. Jag har hört att den använts vid en vigselliknande ceremoni mellan två män. Människor som bryter ny mark kan lyssna på den. Rädsla kan vara stor och mindre stor.
Men döden är där och då kan dikten ge tröst.
Som efter tsunami-katastrofen i Thailand.
Varje gång kistorna med de döda svenskarna skickades hem sjöng man Var inte rädd. Den finns också inristad i en svart minnessten vid havet vid Phukets flygplats.
Per Feltzin
I Klassikern är det Rigmor Gustafsson och Steve Dobrogosz som framför Var inte rädd i en inspelning gjord här på Sveriges Radio 1999.
I psalmboken har den nummer 256 och finns under rubriken "Förtröstan- trygghet" tillsammans med - bland andra - de tre stora psalmerna:
Vår Gud är oss en väldig borg av Martin Luther och Tryggare kan ingen vara och Blott en dag av Lina Sandell.
I de första fyra raderna avslöjar Eggehorn att det hemliga tecknet är ett namn som skyddar dig.
Det är troligen Gud, med tanke på att det ändå är en psalm, men det sägs inte.
Oavsett: Det är någon som kan ta bort din rädsla, någon som kan skydda dig i allt.
För även om du är ensam, är din ensamhet större än du själv.
Och runt omkring dig finns det stränder, i sanden finns det spår - och dem kan du följa mot ljuset...
Vi har det igen. Spår, hemliga tecken.
"Var inte rädd" har inte sonettens form, men liknar den. Två rader fler än sonettens 14, men det finns på ett liknande sätt vissa rimord som håller ihop dikten. Det är oftast tio stavelser per rad.
Dikten består av fyra delar och varje har i sin tur fyra rader.
I den första delen är det bara ett namn, just bara det ordet som skyddar dig - och -
"Var inte rädd" betyder att du inte behöver vara orolig för att sänka garden, att lämna det trygga och färdas mot det okända.
I den andra delen är det en person som väntar på dig, som älskar dig, men som också ger dig ett ansvar. Det är inte ensidigt.
I ett religiöst perspektiv, där han är skaparen, så är han också ljuset i ett mörker, han ger dig liv och han tar ditt liv. Men: "Var inte rädd."
Boken Psalmernas väg är ett kommentarverk till Den svenska psalmboken. Där berättar man om bakgrunden till Eggehorns dikt. Hon var 22 år 1972 när hon träffade en ung kvinna och hennes far. De var judiska flyktingar och modern hade dött långt tidigare och brodern hade nyligen tagit sitt liv. Eggehorn ville - citat - "skriva något som skulle bli värdigt hennes ovanligt mogna sätt att förvalta sitt livs varför." Slut på citat.
Eggehorn ville inkludera flera, med olika tro, genom att utesluta det specifika namnet Gud.
Vi har spåren i sanden, vi har hemligheten, vi har någon som längtar efter dig, men som också ger dig betydelse i hans liv.
Han är ljuset, men.... "Det finns en mörklagd hamn."
Så då går vi på stranden, följer fotspåren som rör sig längs strandkanten... Vi ser mot gräset i kanten där sanden övergår i ljungdungar och små vindpinade tallar... vi går där... och långt borta ser vi ljuset från en stad... det är en stad med liv men med en hamn som ligger i skugga från ljuset. Mörkret gör att vi inte ser hamnen men vi går mot den.
Där finns en överfart - en hamn, där skeppen lämnar land, men inga anlöper.
Så når du till sist hamnen. Att du skulle komma dit har du vetat hela ditt liv. "Du är på väg." Här finns det där ljuset som flera av de som varit nära döden talar om. En ljustunnel. Det strålar ett ljus - "en dag blir natten vit". "Stjärnor växer ur hans famn."
Eggehorns dikt är alltså både öppen för tolkningar och sakligt konkret. I sin enkelhet hittar vi ändå mycket av det vi känner väl till. Symbolorden strand, spår, hamn, sand. Mysteriorden som hemlighet och tecken. De religiösa orden som kärleksfrid och evighet. Och: Var inte rädd.
Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn.
Du ser den inte nu, men färdas dit. "
Per Feltzin
[email protected]
